En mycket trött padda 04/12/2011
 Idag har vi rensat ihop på gården och eldat upp ris, trädgårdsavfall och plank. Under plankhögen hittade vi denna lilla krabat som irriterat sneglade på oss med ett nyöppnat öga. Vi hade ju förstört hans vinterbo! De börjar väl vakna upp ur dvalan snart men än är det lite för kallt, så vi gjorde ett nytt bo genom att gräva en grop i en jordhög, fylla med gräs och halm och försiktigt täcka över med halm och lös torv. Förhoppningsvis kan paddan ligga och dra sig ett par veckor i sängen innan den är redo för sommarens äventyr. 1 Comment  SvD skriver att Svenska Jägareförbundet funderar på att ”hoppa av” samarbetet med regeringen angående att medverka vid inflyttning av varg till Sverige. Detta väcker en hel del frågor hos mig… Jag börjar med att försöka reda ut den ekonomiska situation som förbundet har i förhållande till staten. Jägarna betalar in jaktkortsavgift på 300 kr/år till en viltvårdsfond som förvaltas av staten. Svenska jägareförbundet (och andra organisationer) kan årligen söka bidrag ur denna fond till sin verksamhet och regeringen beslutar om hur mycket pengar de ska få i bidrag. År 2010 fick Jägareförbundet ca 50 miljoner kr beviljat av staten. Ett villkor som ställs på Jägareförbundet är att de skall ”förmedla kunskap om stora rovdjur och påbörja arbetet med lokal förankring för att förbättra vargstammens genetiska status.” När överenskommelsen med regeringen uppstod kring licensjakt på varg så gick Jägareförbundet med på att verka för en inflyttning av genetiskt värdefulla vargar. Nu när rapporter visar att vargstammen förmodligen kommer att överstiga de 200 individer som Jägareförbundet tycker är lämpligt så funderar förbundet på att ”hoppa av” samarbetet med regeringen och inte längre delta i regeringens rovdjurspolitik. Okej, så till frågorna som uppstår… först och främst, kan Jägareförbundet ses som en organisation som ska få bidrag för att bland annat förmedla kunskap om stora rovdjur och förankra en öppenhet mot varg i syfte att förbättra dess genetiska status? Jag har i så fall lyckats missa denna del av Jägareförbundets verksamhet. Vidare lyckas förbundet få regeringen att besluta om licensjakt på varg, vilket i sig är helt bisarrt då förbundet först och främst är en intresseorganisation! När förbundet sedan förstår att arbetet med inflyttning av varg kommer att leda till att det blir fler vargar i Sverige (…) så vill man inte längre samarbeta med regeringen. Vad innebär det? Att man kan bryta avtal så fort de inte passar ens egna syften längre? Kommer de genom ett avslutat deltagande i rovdjurspolitiken inte heller beviljas bidrag på 50 miljoner årligen från regeringen? Läs gärna debattartikeln skriven i samma tidning av en före detta jägare, som menar att moralen hos jägarna är låg vilket bland annat visar sig genom att uttryck som ”Skjut, gräv och tig” och ”En död varg är en bra varg” fortfarande lever och frodas i jägarkretsar. Jag blir bara inte klok på världsordningen!! Björnungarna har avlivats 03/29/2011
 Björnungarna i Härjedalen har avlivats då de var i för dåligt skick för flytt. Vilken oerhörd otur man kan ha, att lyckas åka precis över ett ide där en mamma med bebisar ligger. Får hoppas att pojken inte tar på sig skuld för att ungarna inte överlevt. Visst kunde man ha önskat en snabbare räddningsaktion av de små.... samtidigt som ett liv på djurpark över sommaren förmodligen bara hade avslutats med avlivning till hösten. Oavsett så är det förstås jättetråkigt.. Läs notisen i ÖP De ruskiga rovdjuren 01/31/2010
Är inne på Jägareförbundets hemsida. De har upprättat en lång lista som sträcker sig ända från 2007, på hundar som dödats av varg under jakt. Blodiga bilder med namn och ålder på alla hundar samt hur bestialiskt dödandet förmodligen har gått till väcker säkerligen stor förargelse hos läsaren, och framför allt hos jägarna själva. Jag skulle gärna se listan på hundar som dödats under jakt pga att de blivit påkörda eller skjutna av jägarna själva? Den listan skulle förstås bli nästintill oändlig så det kanske är för mycket jobb att upprätta en sådan. I övrigt är det förstås en hel del, vad jag skulle kalla, propaganda mot rovdjuren i Sverige, främst lo och varg. Träffade faktiskt en jägare häromdagen som delgav sina tankar kring vargjakten vilken han var mycket positiv till. Han gav en siffra på hur många renar och älgar som varje år blir rivna av varg, vilket lidande de fick utstå när vargen på de mest hänsynslösta sätt dödade sina byten! Hur många älgar som varje år blir skadeskjutna av jägare togs däremot inte upp. Sedan gick vi över på lo, ett djur som mannen ansåg att det lika gärna kunde finnas noll av i Sverige. Minskar vi inte lostammen så tar de alla rådjur, vilket innebär att det knappt blir några kvar till jägarna. Och där slog vi väl huvudet på spiken, det handlar ju till störst del om vem som har rätt till bytesdjuren – rovdjuren eller jägarna? Jag blir alltid lika förvånad när jägarna blundar för sin egen roll i det hela, och försöker försvara sitt rovdjursmotstånd genom att måla ut rovdjuren som högst utstuderade, bestialiska, grymma och rent elaka djur som endast för ont med sig. Sedan förvånar det mig hur en intresseförening som Jägareförbundet är, kan ha så mycket att säga till om när det gäller bortskjutning, i det närmaste utrotning, av rovdjur i Sverige. Vidare bekräftar Jägareförbundet att motståndet mot varg finns hos en stor majoritet av svenskarna till skillnad från vad vargvännerna säger, och detta grundar de på en undersökning som Aftonbladet gjorde häromveckan. Imponerande vetenskapligt forskningsunderlag tänker jag. | Senaste tuggetI bloggen får ni följa djuren hos mig och läsa nyheter relaterade till djur och djurskydd, samt mina tankar kring dessa. ArkivNovember 2011 KategorierAll |
RSS Feed